Jag längtar efter att resa. Det blir väldigt sällan av.

Har man inte pengar så har man tid.
Eller, så har man pengar men aldrig tid. 

 

I detta fall är det sistnämnda som stämmer in på mig. Men i Juni kommer jag har semester och hoppas en weekend kan bli av. Sist var vi till Paris. Eftersom min sambo bodde i Rennes som ligger utanför så skulle vi mötas upp i Paris. "Pissenkelt!" - tänkte jag.

 

Så jag bokade biljetter och packade väskan. Den natten skjutsade Emelie mig till centralen 04.00 på morgonen. Vilken vän! Jag landade tidigt på morgonen på Paris Beauvais. Det var jag som hade bokat vilket hotell vi skulle bo på så jag hade stenkoll på vart jag skulle.... Trodde jag.
Ni som känner mig vet att jag är mästare på att sätta mig på fel bussar eller tåg. Bara här i Stockholm kan jag vara den värsta turisten, i min egna stad. I alla fall så sätter jag mig på Metron, träffar en svensk tjej som jag börjar prata med som också fotograferar och var där för en fotoutställning. Jag glömmer liksom bort att jag inte har koll på vart jag ska hoppa av, så jag stiger av på en station som kan tänkas vara nära hotellet. Helt fel av mig.

Jag virrar runt med min väska och inser att jag är helt vilse. Jag börjar bli trött och hungrig och undrar varför min sambo inte är här. Jag går till informationsdisken i metron och möts av en knacklig engelska som bara pekar att jag ska "up the stairs, then take to the left where you can find the buses" Dessvärre gick inte dessa bussar förbi just vårat hotell.

 

Efter mycket förvirring ringer jag Sebbe, han säger att jag i alla fall inte ska ta någon svart-taxi för det cirkulerar fullt av dom. Inte ensam. Det tar kanske 10 min efter samtalet som jag slänger mig in i en "taxi" som varken har skyltar på bilen eller någon taxameter. Han som kör skrattar när jag visar vilken adress jag ska till och förklarar att jag är på helt fel sida av stan. Med mitt humör tänkte jag för mig själv "Mm skitkul...." Vi sitter tysta ett tag och jag har egentligen ingen aning vart denna "taxi" kommer ta mig. Han bryter tystnaden med att förklara vad för byggnader som finns utanför fönstret, vilka ställen jag inte får missa att besöka och på något sätt inser jag att en helt främmande människa lugnar ner mig. Vi börjar prata en hel del om adoption och Afrika som han kom ifrån. Han berättade om sin dotter och hennes uppväxt.

Vi kör in i en rondell, när vi kommer ut på vägen kan jag se Triumpfbågen och jag inser att vi närmar oss. Framme vid hotellet betalar jag 150 kronor för en resa som säkert skulle kostat 600 kr här i Sverige. Han frågar om jag känner till några matställen och säger att han kan köra mig gratis till ett som ligger i närheten. Hoppar in i bilen igen och köper med mig mat, när jag kliver ur bilen ger han mig en lapp med hans namn och nummer till taxi-växeln på ifall jag min sambo behöver åka billig taxi under våran weekend. 

 

 

I detta fall var svarttaxi något bra och jag tror jag tackade honom tusen gånger om efter mitt virrande fram och tillbaka vid metron. Jag måste nog jobba lite mer på min framförhållning och kolla upp saker. Mitt spontana JAG övervinner alltid. Vi hade i alla fall en helt underbar helg i Paris.