Igår satte jag mig ner viddatorn, musik från Spotify och redigerade bilder. Kan inte minnas sist jag satte mig ner och bara gjorde det för "skoj skull." Herregud vad längesedan. Jag sa till min sambo att det är DÅ jag mår som bäst. Borde ta mig mer tid för sånt.

Förut hade jag all tid i världen och kunde sitta i flera timmar och bara redigera bilder. Helt underbart.

 

Pratade igår om det här med fotografering som privatperson och att ha det som jobb. Jag saknar verkligen att kunna ha med kameran överallt och fota bara för att jag tycker det är kul. När jag inte jobbade som fotograf utan bara var hobbyfotograf kunde jag ha med den överallt och fota allt så avslappnat, nu mera när jag har med kameran blir det oftast frågor om mitt jobb som fotograf, folk ber en oftast att "Men kan du inte bara ta en bild på oss nu, en familjebild och skicka till oss sen, osv osv" Det blir liksom mer "påtvingad" fotografering. Jag har ju med kameran för att jag själv vill dokumentera till mitt egna arkiv och portfolio, inte för att underhålla tillställningen med att fota andra. Ska jag börja fota andra på beställning så hör det till mitt arbete, inte när jag är "Privata mig".

 

Men det gäller nog att hitta en balans, och kunna få andra att förstå att jag vill urskilja jobb och hobby.
Det tror jag alla som har något praktiskt yrke känner, för oftast har man startat dessa med att det var hobby från början. Det är oftast genom min hobby som jag får inspiration till mina fotoarbeten.

Jag älskar ju både och, så därför känns det viktigt!